I veckan har jag varit på Itrims huvudkontor på utbildning – vi fick bland annat gå ut på stavgång med 5 kilos övervikt på magen! Oj oj oj vilken skillnad det blev att gå när ryggsäcken åkte av – tänk då att gå omkring med ytterligare 20 kg!
I ett samtal med min bror, som alltid trycker in maten i munnen och sväljer den nästan otuggad:
-Du och jag ska träna mindful eating någon gång.
-Äh. Jag tror mer på mouthful eating.
Jag älskar bönor. I alla former. Framför allt älskar jag bönröror exempelvis hoummus. Det fina med hummus är att det är så lätt att få en helt annan smak med en liten förändring. Citronolivolja i stället för vanlig olja. En liten skvätt mangobalsmico. Klippa i lite färsk persilja etc. Eller bara använd en annan ”böna” än kikärten.
En rätt som jag gillar att göra, där man får gå lös med bönorna, är Chilli sin carne. Sin, eftersom jag är veggo. Häromdagen gjorde jag denna på bilden här. Jag gillar inte begränsingar och när det gäller chillin så är det ju bara att ösa i kryddor och bönor och låta det koka sig mustigt. Man kan ju göra sin chilli lite hur man vill men några saker som jag tycker är viktigt är:
1. Konsistensen. Den får absolut inte vara för lös och rinnig, det ska vara som en gryta, men heller inte för hård.
2. Mycket lök. Och då menar jag mycket.
3. En nypa socker (som alltid då man gör såser med tomat i)
4. Mycket tomatpuré så den blir riktigt mustig
5. Steka lök och paprika på låg värme. De ska bli glänsande och härliga och inte den minsta antydan till överstekt.
Trevlig matvecka!
Läs mer om bloggaren från verkligheten här.
Det händer ju emellanåt, eller ganska ofta, att man är sugen på något sött men inte tycker att man kan unna sig det. När suget dyker upp kan du göra fryst chokladbanan.
Instruktioner:
Skiva en banan och lägg i platspåse, tillsätt någon matsked kakao och skaka om. Lägg upp skivorna på en tallrik som du lagt hushållspapper under. Lägg i frysen i ca 30min. Det blir godast om bananen varken blir för fryst eller för mjuk. Ät!
Värt 1 points om man är viktväktare.
Läs mer om bantaren från verkligheten här.
Kollade ni på Kvällsöppet i måndags? Jag var upptagen med bokklubb men var ju såklart tvungen att gå tillbaka till Tv4play och titta. En lite lustig debatt som inte kommer nånvart eftersom det är lite oklart vad definitionen av LCHF är egentligen – jag får känslan av att ”motståndarsidan” tänker på lågkolhydratkost (av typen max 20 g per dag med massa förbud) och förespråkarna mest tänker på ”naturlig” mat som kött, fisk, fågel, grönsaker och nötter.
Jag är för övrigt sjukligt trötta på detta argument att ”vi äter det våra kroppar är menade att äta”, ”som våra kroppar är byggda att äta”. Men herregud, vad vet de om det? Att påstå att det bästa för våra kroppar är ”som vi åt på stenåldern” tycker inte jag är ett argument som håller.
Det blir även tydligt hur den faktakälla som vi försöker luta oss emot – vetenskapen – blir opålitlig eftersom det faktiskt finns studier som visar både det ena och det andra. Man kan alltid plocka en studie som visar på ett starkt samband mellan två faktorer, men troligtvis finns det en likadan som visar på motsatsen. Att istället förlita sig på personliga erfarenheter är samtidigt inte heller ett tillförlitligt redskap eftersom ”jag mår bra” inte är likställt med ”det är ofarligt”.
Jag hoppas också folk som tittar kan skilja personerna med goda faktakunskaper från de som bara är entusiastiska anhängarna, typ Katrin ”90% av jordens befolkning vill ju gå ner i vikt” Zytomierska.
Vad tycker jag om lågkolhydratkost till barn? Nej, inte lågkolhydrat – men däremot gärna näringsrik, ”ren” mat (till exempel kycklingfilé hellre än chicken nuggets och lax hellre än fiskpinnar), mycket frukt och grönsaker, nötter och frön. Ihop med långsamma kolhydratkällor (till exempel fullkornsbröd hellre än vit franska, havregrynsgröt hellre än cornflakes). Och lära barnen vad en ”lagom” mängd sötsaker är, snarare än förbjuda.
Bild: jiuliano.com.au
I helgen lagade jag Cannelloni och det blev supergott. Fyllde dem med bladspenat, soltorkad tomat, matlagningsyoghurt, philadelphiaost svartpeppar, fetaost 10 %, lök och vitlök. Detta la jag på kortsidan av färska lasagneplattor och rullade ihop. Över det hällde jag en tomatsås med följande ingredienser: passerade tomater, tomatpuré, lök, vitlök, sambal oelek, en nypa socker, grönskaksbuljongtärning, salt, peppar och färsk timjan. Toppade med riven ost 12 %.
Här kan vi nu se exempel på ett antal val man kan göra. Fetaost 10 % i stället för en ”vanlig” som minst brukar innehålla 22%. Matlagningsyoghurt i stället för crème fraiche. 12 % ost att toppa med i stället för den vanliga osten som oftast är 28-32%. Bladspenat binder inte bara ihop fyllningen bra, det är också nyttigt och otroligt gott tycker jag. Cannelloni är en bra pastasort då det är mer fyllning än pasta, och vill man kan man skära bort den pasta som blir över då man rullat ihop den, men det gjorde inte jag!
Till det rev jag rå rödbeta och palsternacka. Droppade lite olja och vinäger över. Tror att vitkål skulle vara en kompis här.
Läs mer om bantaren från verkligheten här.
Så hur går det för Stefan?
Ord från mannen själv:
89,3 är det som gäller! Noterbart är att det känns jävligt bra att komma under 90 kg-strecket! Slarvar fortfarande med oregelbunda mattider, skärpning behövs! Nya tuffare mål blir 85kg innan mars är slut.
Denna vecka tänkte jag dela med mig av ett grundrecept som ni sedan
kan variera på en massa sätt.
Så här gör ni:
Stek 2 Quornfiléer (Jag använder inget fett alls när jag steker utan har i stället svag värme så
quornen inte blir torr). Salta och peppra. Koka samtidigt upp risnudlar. Jag tar 40gr/portion.
Koka ½ dl edamamebönor (Soyabönor). Ta dem utan skal. Och koka även lite broccoli.
Blanda bönor, broccoli och risnudlar. Tillsätt Soya och lite sambal olek. Dela några
kronärtskockor på burk och strimla lite purjolök. Rör ihop och lägg upp på tallrik. Toppa med
quornfiléer. Till detta åt jag lite finstrimlad vitkål och pärltomater.
Här kommer lite tips på varianter/tillägg till denna rätt:
-Kyckling istället för quorn
-Teriyakisås
-Ostronsås
-Fisksås
-Haricots verts
-Sockerärtor
-Citrongräs
-Cashewnötter
-Morötter (som man hyvlar i strimlor)
Etc etc… det är bara att låta fantasin flöda! Jag tror att kombinationen Teriyakisås, citrongräs,
edamamebönor och cashewnötter blir fantastiskt gott.
Om någon undrar så är den portionen som jag gjorde 5 viktväktarpoäng. Totalt äter jag 28
poäng/dag.
När man håller på med viktminskning under en lång period tycker jag att den största utmaningen
är att behålla motivationen under hela den perioden. I mitt fall började jag gå ner i vikt i början av
december och har som mål att vara klar ungefär i början av maj. Jag tänkte jag skulle berätta lite hur
jag försöker hålla mig motiverad.
1. Det är viktigt för mig att ha både lång- och kortsiktiga mål. Det långsiktiga målet hjälper
mig om jag har en sämre viktminskningsvecka. Allt känns inte förstört utan jag tänker att
det spelar mindre roll då det är i Maj jag ska ha nått mitt mål och att vägen dit kan få vara
lite krokig. Det kortsiktiga målet gör att jag känner mig duktig. Jag försöker att inte ha andra
viktminskningsmål veckovis än att jag ska ha gått ner, hur mycket ska helst inte spela någon
roll. Komma i ett par jeans innan februari är slut, gått ner ytterligare 5kg till Thailandresan i
Mars etc är andra små delmål jag har.
2. Jag bestämmer! Tanken kan te sig svindlande (i alla fall för mig). När man står framför en
frestelse, eller inför känslan att bara strunta i hela grejen och gå och köpa sig en chipspåse,
brukar jag tänka det är MITT val. Om jag nu faller för detta så är det MITT beslut. Jag kan inte
skylla på någon annan eller några andra yttre omständigheter. Detta är ett beslut som jag
ska kunna stå för och som jag ska tycka är förnuftigt. Om jag tänker så är det svårare att falla
för frestelsen för det innebär ju att jag har noll självkontroll och är helt i händerna på mina
impulser, vilket jag absolut inte vill. Ibland kan man ju faktiskt komma fram till att det är det
är värt det, att jag står för det. Helgen som gick var jag och åkte skidor i Björnrike. Jag hade
ju varit magsjuk dagarna innan och kroppen skrek efter mat. Fet mat. All mat. På det sätt
som jag just beskrev tänkte jag igenom det hela innan jag åkte och kom fram till att jag skulle
få äta vad jag ville hela helgen – och det vill jag lova att jag gjorde. Inget dåligt samvete
efteråt. Och beslutet helt fattat av mig själv.
3. Planering. När motivationen tryter är jag extra strikt med min planering. Jag planerar alltid
varje morgon vad jag ska äta fram till dess att jag kommer hem från jobbet. Har skrivit upp i
min bok och räknat points och sedan är det bara att följa det under dagen. I vardagen är det
inte så svårt tycker jag. Det svåra kommer när det är fest, middagar, resa och firande. Jag gör
små matlådor att ta med. Försöker alltid ha ngt i väskan som jag i förväg räknat ut vad det
innehåller. Jag anser att om man har en bra planering klarar man de flesta situationer utan
problem.
Dessa är mina motivationsfaktorer. Sen finns ju den allra bästa vilket är att se min viktkurva peka
nedåt. Eller att mina jeans är så stora att jag kan dra dem av och på utan att knäppa upp dem, en
syssla jag gärna ägnar mig åt ett par gånger per dag.
Ha en härlig vecka!
/Er bantare från verkligheten.
Jag har haft en långdragen magsjuka och därför har det inte varit någon inspirerande matvecka för mig precis. Mineralvatten, Pro Viva blåbär, A-fil och mosad potatis har stått på menyn. Var och veckovägde mig idag på viktväktarna och hade gått ner 2kg. Man kan ju glädjas lite i smyg men jag vet att det egentligen bara är vätska och inte direkt 2kg fett som försvunnit.
Läs mer om gästbloggaren här.